Digitalkompetens för den tredje åldern: Vidbehållen identitet i en osäker värld

Digitalteknik erbjuder kraftfulla hjälpmedel för inlärning, självuttryck samt för konstruktion, underhållning och delande av identitet. Men för medborgare i den tredje åldern kan de rådande förhållanden i den moderna världen innebära ett hot mot identiteten. Att på rätt sätt kunna använda tekniken i autentiska situationer är därför viktigt för alla medborgare.

Tekniken har inte förändrat begreppet inlärning, men den har öppnat flera vägar i tänkande på hur inlärning kan utföras. Om vi önskar att stärka seniorernas digitala prestationer borde vi koncentrera oss på ändamålen för deras digitala användning, på de områden som digitalaktivitet är socialt meningsfull och bidrar till utveckling av betydelse och identitet.

Detta paper presenterar en trestegs modell av digitala kunskaper och bygger på premissen att en medvetenhet om de utmaningar som äldre medborgare stöter på i det moderna samhället, innebär att vi direkt kan betrakta den roll som digital kompetens och dess förhållande till inlärning kan tänkas spela och därmed förebygga besvärliga situationer. På grund av de specifika ovissheter som senior rollen innebär i samhället, kan den digitala kompetensen erbjuda ett viktigt medelvärde för socialt involverande och medvetenhet. Genom att bygga upp digitala kunskaper kan seniorer vidbehålla konturerna av sina liv i denna era av osäkerhet. I ett samhälle där osäkerheten mellan generationer förmodligen är större än någonsin, kan det även innebära möjligheter att överbrygga förståelsen mellan generationer.